Söndag! Memento te mortalem esse.

Vilodag, men gör ändå reklam för moosesidan.
länken finns nere till höger.

Jag skulle visst fylla 36 den dagen eller helgen. Nåväl iaf så kom Peter med vänner och skulle fylla mig. Det var inte svårt. Hans polare Björk på jobbet fixade biffen. Femlitersdunken ställdes upp på bordet och det gick inte länge förrän minnet var väck. Biljetterna var beställda till Kil och där skulle nån kändis uppträda. (Eddie Medusa?) Minns inte vem för närminnet sviker, men skulle jag minnas vem som köpte biletterna säger jag de direkt. Jag fick åka i nån gammal raggarbil och polarna i en volvo. Vi kom en bit och efter ett tag så har jag tydligen sagt att jag ska ut och pissa... i 110 knyck. Öppnade dörren och klev ut. Dan (fingerat namn) sa efter 300 meter att... han klev ut... vad göra...

men han vände iaf. På den tiden fanns inte så många mobiler men Dan (fingerat namn) ringde SOS alarm och ambulans skulle komma. Den första ambulansen krockade med ett rådjur så en annan fick tillkallas. Den andra ställde till med en olycka så personen som skulle styra in ambulansen fick hjärnskakning. För när bilen ställde upp så låg det bara ett par träskor kvar i dikeskanten, resten låg i diket, säger inte vem. Polaren i ambulansen var en lärling på ssk-utb. Nu sög det riktigt.

När jag vaknade på IVA dagen efter ur min medvetslöshet och såg upp i de vackraste ögon jag sett så tänkte jag. Vad fan skulle Eva säga? Eva var då min flickvän. Men det behövde jag inte tänka på så länge haha. Mina kläder hade slitits av kroppen, skorna gick inte att finna, jag hade kanat ett antal meter på asfalten. Brutet nyckelben och skär och skrapsår över i stort sätt hela kroppen. Tre dar senare gick jag på utbildning och praktik för man har ju ett jobb. Man är väl finne. Inte mycket som får en att ställa in... pust.

Jo förresten, det där med Eddie Medusa, det var först helgen efter så vi gjorde en helt onödig resa mot Kil den kvällen. Men det som inte dödar det stärker. Och det man inte minns har inte hänt.