lördag, april 19, 2008

Cornelis Vreeswijk - Polaren Pär På Socialen

Borgarbrack!! Ska bli kul att se hur det gick sen.

fredag, april 18, 2008

Påven pope from Rome!

Vart får dessa katolska pedofila präster sina influenser ifrån?

Bilden kopierad från tjuvtittat.se
Vidare kommentarer ganska överflödiga, eller hur?

torsdag, april 17, 2008

Psalm 23 ur Psaltaren


Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Jag är inte troende på nåt sätt men jag känner att dessa ord är på sin plats idag. Fast det sägs ju att när Fan blir gammal blir han religiös.

En stor kram och en varm tanke skickar jag till Halmstad idag.


tisdag, april 15, 2008

Forskning när den är som bäst!

Äntligen börjar det forskas om viktiga saker. Jag har försökt länka in en artikel samt bild på en sida och vi får se om det lyckats. Antingen klickar ni på rubriken eller så kommer den fram i artikeln i sig. Detta är ett test. Annars läste jag detta hos Rescue och sidan är länkad dit.

måndag, april 14, 2008

Det är inte lätt att flytta tillbaka till ett land som man fötts upp i. Jag blev kallad för hurri av mina landsmän och det är eg ett skällsord. Jag har t.o.m det finska statsvapnet intatuerat på armen och är en stolt FINNE!!
Jag flyttade tillbaks till Finland för att lära mig det professionella språket inom vården då många boende här i Värmland är finländare och vid demens glömmer svenskan och hur fan ska man då sköta om dom när de inget förstår.

Nåväl, jag skulle vara där i fyra månader, det blev fyra år. Jag hoppade snart av skötersketugget och började som målare. Fick senare ett anbud om att börja som ställningsmontör och eftersom jag alltid sett upp, ja verkligen "sett upp" till dessa stora starka ståtliga män som hänger i rör uppe i skyn. Först trodde jag att det var mitt livs största misstag för jag fick ett första uppdrag av chefen och jag fixade det med darrande knän. Men med åren så försvann rädslan och med den kom rutinen och kunskapen och oförsiktigheten. Jag jobbade upp på ett tak, eller ja taket var rivet och de höll på att bygga ett fläktrum där.

Fläktarna plus en massa rör mm fanns i rummet samt en massa arbetare. Jag gick på kanten av väggen och skulle justera ett fäste när det brakade till och jag föll handlöst ner 4-5 meter. Jag hamnade mellan väggen och ett fläkthus och man kunde nästan se mina skrapmärken efter fingrarna på väggen där jag rasat ner. Folket kom springande medans jag ställde mig upp och borstade av mig dammet. De undrade så klart hur det hade gått och jag svarade bra, och klättrade upp igen. Jävlar så ont varje steg gjorde men jag kunde väl inte visa det för dessa finnjävlar som anser att jag är en landsförrädare som flyttat till sverige och är svensk medborgare. Dagen efter var min kropp ett enda stort blåmärke. Jag jobbade med ställningar i 2,5 år och blev med tiden ganska väl ansedd och fick mig några riktigt goda vänner.

Vilken utsikt det var att jobba med ställningar. Tänk er i Helsingfors med alla dessa vackra hus vid kusten. 64 meter var väl det högsta jag var med och byggde men det räckte för en del av mina polare som valde att vara på markplan och skicka upp varor istället ;-) Fast när man jobbade på fasadställningar fick man se både det ena och det andra in i husen men det går vi inte in på här.

Vi var ett femtiotal anställda i den firman (Telinemiehet oy) och när jag började så var jag såklart ett bottenskrap med den sämsta lönen. två och ett halvt år senare så låg jag på femte plats i löneligan. Mina kollegor hade jobbat i firman i tio år och mer men inte klättrat alls. På frågan varför jag hade bättre lön än dom svarade chefen... han jobbar!

Och idag när jag tänkte lägga till sidan för firman så ser jag att de gått i konkurs. Det var tråkigt att se. Men vi var väl ett bemanningsföretag till ställningsfirmor och största klienten var väl telinekataja oy.

Ja teille kaikille suomalaisille. Oli kiva käydä siellä suomessa mutta kyllä tää ruotsi on paljon parempi maa. Sääli että ette opi sitä pakkoruotsia kyllä tekin varmaan pärjäisitte paremmin maailmassa. pusihali kaikille.

Delad vårdnad!!

Jag har haft en hund i snart ett år för tjejen som äger den jobbar mycket och jag har haft äran att få ledsaga den lille till ett liv som hund. Det har kostat mycket i form av tålamod och prövningar men har till sist gett oss en hund som man märker har ett eget humör och är en härlig själ som prövar vårt tålamod och ger oss många skratt. Matte har jobbat i Branäs vilket ligger 17 mil bort så hon har inte kunnat pendla utan har bott där under veckorna. Jag har hägnat in min husvagn så han kan springa fritt där ute utan att jag ska behöva ha ögonen på han jämt. Därute trivs han men blir det för tyst så hittar han förmodligen på rackartyg vilket han gjorde häromdan, ett stort hål i marken. haha han såg ut som enna grävling. Nu så är skidsäsongen över för i år och matte har kommit hem. Det kommer att bli väldigt tomt efter den lille krabaten men även lite skönt att få ta igen sig. Men idag så fick jag låna honom igen för några timmar så det känns skönt.



Krama varandra i trafiken.

söndag, april 13, 2008


Fördjävligt bra gjort av polisen i Dalarna som fått Englas mördare att erkänna mord. Nu gäller det bara att få det att hålla så inte erkännandet görs ogiltigt pga nån teknikalitet. Stackars familj, jag lider med er.

Blood

Ja Harrejavlar så kul småungar kan vara.

Söndag! Memento te mortalem esse.

Vilodag, men gör ändå reklam för moosesidan.
länken finns nere till höger.

Jag skulle visst fylla 36 den dagen eller helgen. Nåväl iaf så kom Peter med vänner och skulle fylla mig. Det var inte svårt. Hans polare Björk på jobbet fixade biffen. Femlitersdunken ställdes upp på bordet och det gick inte länge förrän minnet var väck. Biljetterna var beställda till Kil och där skulle nån kändis uppträda. (Eddie Medusa?) Minns inte vem för närminnet sviker, men skulle jag minnas vem som köpte biletterna säger jag de direkt. Jag fick åka i nån gammal raggarbil och polarna i en volvo. Vi kom en bit och efter ett tag så har jag tydligen sagt att jag ska ut och pissa... i 110 knyck. Öppnade dörren och klev ut. Dan (fingerat namn) sa efter 300 meter att... han klev ut... vad göra...

men han vände iaf. På den tiden fanns inte så många mobiler men Dan (fingerat namn) ringde SOS alarm och ambulans skulle komma. Den första ambulansen krockade med ett rådjur så en annan fick tillkallas. Den andra ställde till med en olycka så personen som skulle styra in ambulansen fick hjärnskakning. För när bilen ställde upp så låg det bara ett par träskor kvar i dikeskanten, resten låg i diket, säger inte vem. Polaren i ambulansen var en lärling på ssk-utb. Nu sög det riktigt.

När jag vaknade på IVA dagen efter ur min medvetslöshet och såg upp i de vackraste ögon jag sett så tänkte jag. Vad fan skulle Eva säga? Eva var då min flickvän. Men det behövde jag inte tänka på så länge haha. Mina kläder hade slitits av kroppen, skorna gick inte att finna, jag hade kanat ett antal meter på asfalten. Brutet nyckelben och skär och skrapsår över i stort sätt hela kroppen. Tre dar senare gick jag på utbildning och praktik för man har ju ett jobb. Man är väl finne. Inte mycket som får en att ställa in... pust.

Jo förresten, det där med Eddie Medusa, det var först helgen efter så vi gjorde en helt onödig resa mot Kil den kvällen. Men det som inte dödar det stärker. Och det man inte minns har inte hänt.

lördag, april 12, 2008

Några funderingar en lördagmorgon

Kan du se Jesus?

För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion.

man får va' som man e' eftersom man inte ble' som man skulle.

Cool people doesn't pay bills.


beat that!

fredag, april 11, 2008

Skäms Grums kommun.

Som sagt så dog min pappa den 25 Februari. Den sista tiden låg han på ett boende som heter Linden i Grums och innan hade han legat på Gläntan på centralsjukhuset i Karlstad. Han hade det verkligen bra på båda ställena. Men som sagt så bodde han på ett kommunalt boende när han dog.
Idag kom det ett brev från kommunen adresserat till min far och det var en enkät där han skulle fylla i hur han tyckte det varit att bo på det kommunala servicehemmet (korttidsboende)? Ja vad fan ska man säga, han är död. Jag skrev ett klagobrev idag till socialchefen Dick Edquist i Grums där jag anser att han borde be mamma om ursäkt. Det var riktigt upprörande att få ett sånt brev. Hade den varit adresserad till mamma så hade det varit en helt annan sak.

Skäms Dick Edquist. Det är du som är chef.

Vila i frid pappa!

Idag så kom den dagen man väntat på. Inte med glädje utan en tomhet som inte har nån gräns. Jag, mamma och mina systrar satte ner pappas urna i marken för hans sista vila. Det är med tunga steg vi går mot graven där urnan ska sänkas ner, himlen är mörk och det kommer några droppar vatten. För en stund sen sken solen. Det är väl änglarna som fäller några tårar av glädje för att pappa äntligen kommer till dom. Jag kommer att sakna den lille gubben som gett mig så mycket, gett oss menar jag så klart.

När pappa dog så fanns mamma, mina systrar och jag på plats och hade vakat över honom nästan ett dygn. Ja vi fanns där naturligtvis varje dag annars också. Men den natten ringde de från Linden och sa att nu är det dags att komma dit. Det var ett så vackert ögonblick när han lämnade detta jordeliv med de sina nära och kära vid sin sida. Sköterskorna och de andra som vårdade honom var helt underbara. Jag har jobbat inom vården och känner deras engagemang och empati. Men när sköterskan frågade om hon skulle stanna pappas klocka på det klockslag när han dog så var det fyra röster som sa NEJ!! Han älskade sin klocka, den hade varit ute på en långresa strax innan han dog, ända till Schweiz. Det kostade honom många sköna tusenlappar men det var det värt. Han gjorde allt för att den skulle gå så då ska den inte stannas.
Jag brukade säga att han inte var en bra pappa, till att börja med. Men han växte med uppgiften och med åren blev han både morfar och farfar flera gånger om. Han älskade sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn lika mycket utan förbehåll. Han hade så mycket kärlek att ge och det kommer bilderna att visa. Efter att vi lämnat honom till hans sista vila så kom solen fram igen, det kändes lite underligt. Kan det ha varit änglar iaf? Han flög segelflyg och mototrflyg nästan hela sitt vuxna liv och vurmade verkligen för det. Han ville även att jag skulle ta ett cert. men jag fick inte pga att jag är enögd. Nu har reglerna ändrats och jag skulle ha chansen om det inte vore för diabetesen. Synd!





Du styrde, Du ställde,
Du ville oss väl
Du älskat oss alla
av hela Din själ



Pappa med ett barnbarnsbarn

'Deliverance' - 'Dueling banjos' scene

Skrik som en gris finns inte i melodin. däremot så älskade jag filmen i sig. Men kolla den lille banjospelaren nu!!!

torsdag, april 10, 2008

Nelson

haa haa. Jag i ett nötskal.

sparks

Underbar grupp från min tonårstid.

ANNA BERGLI BTB-GYM KARLSTAD

Kolla in denna tuttlösa hormonstinna stackare. Men musiken är bra.

No risk, no fun 1

Underbara saker att inte hålla på med på fritiden!!

¿Hola, como esta?


Tequila, denna överreklamerade dryck. Jag hade en kusin hos mig i vinter och hon skulle promt få mig att dricka tequila. Detta var förresten vårt första möte för jag träffade henne på facebook (ännu ett överskattat projekt) och vi började skriva till varann. Det finns en släktforskning gjord men hennes gren slutar vid hennes mormor och därmed var länken bruten. Som väl var hade hon modet att ändra sitt efternamn till sin mammas flicknamn, vilket är ganska sällsynt för det är vårt släktnamn och voilá jag fann henne. Men iaf, tequila. Salt och citron... Jag är väldigt försiktig med salt pga min diabetes men tänkte väl att om det är så här det ska drickas så får jag väl ställa upp. Saltet slickade jag i mig med en grimas och sen tequilan på det och min ragg ställde sig rakt upp och det tvingade mitt huvud att skaka fram och åter, det var ett riktigt skakbrännvin. Sen skulle citronen intas och tammefan, det var det vidrigaste av alla blandningar jag har gjort. Gundes ståpäls är inte en bra beskrivningen på reaktionen jag fick. Hur kan denna vidriga dryck ha en sån popularitetsstämpel? Jag har lovat mig en sak. Hur full jag än önskar bli så kommer det inte att ske pga att jag drack tequila. Tack kära kusin för denna lektion.

onsdag, april 09, 2008

shame on you

Läste i metro idag om en kvinna som stal kläder under panik ångest attack och går fri från åtal ;-) Kvinnan åkte alltså fast för snatteri och i hennes väska fann de kläder från tre olika affärer. I går friades hon av Lunds tingsrätt för att hon hade panikångest och visste inte vad hon gjorde. Prislapparna var kvar i kläderna och för rätten har hon berättat att hon mått psykiskt dåligt den sista tiden. Kläderna från de andra affärerna som hade prislapparna kvar menade hon på att hon inte alltid tog bort lapparna från kläderna och att de var ombyte som hon hade med sig när hon gick på stan. Men hallååå... var rådmännen blondiner allihop? Hon påstår sig inte minnas ha varit i nån affär alls och nu börjar jag minnas politiker under många KU förhör som inte mindes ett dugg. Samma sak var det ju under tzunamin. Jag har nån sjukdom som gör att mitt närminne försämras men inte ens mitt är så dåligt.

Vill samtidigt gratta Bertil och Rosa som varit gifta i 70 år Tadaaa

Handsfree måste inhandlas!!

Diabetes


Jag har en grym sjukdom som heter Diabetes Mellitus, och när jag studerade till sköterska så gjorde jag ett specialarbete om det och sa att det var en sjukdom jag inte vill ha. Det är inte själva sjukdomen i sig utan alla bieffekter och följdsjukdomar den ger. Bara det att vara låg i sockret är en jobbig upplevelse. Då har man inte balanserat sitt näringsintag med insulin och kroppsansträngning vilket är en hel vetenskap.

När jag den 24e September kl 08.15 fick beskedet om att jag har diabetes så trodde jag att jag skulle dö. Min ordinarie matchvikt låg på 93kg muskler men var denna dag 80. Jag blev inlagd förståss på en medicinavdelning och man började sätta in en massa dropp som skulle sänka halten av socker i mitt blod. Njurarna gick på högvarv och drack jag en deciliter vatten så kissade jag tre. Och med kisset åkte proteinet ut så jag tappade nästan all muskelmassa som jag jobbat mig till som ställningsmontör i utlandet. När sen själva insulinet doserades för att balansera mitt blodsocker så började helvetet. Insulinintolerans, fetma, medvetslöshet och koma. Jag har gått igenom samtliga stadier redan men lyckligtvis klarat livhanken... än så länge.

Fetman lever jag med än idag och det är ett helsike att bli av med. Fettcellen har ett minne som gör att den försöker bli sig lika stor som den en gång varit och strävar efter att än en gång växa för att gosa sig i sitt mjuka tillstånd, tro mig, det är så. För varför skulle det annars vara så förbannade svårt att bli av med det? Man är ute och promenerar med hunden 4 ggr/dag och försöker att tänka på vad man stoppar i munnen. Jag som diabetiker tänker ju verkligen vad som passerar mina läppar. Men insulin är ett hormon som bildar sitt eget fett så kampen är redan förlorad eftersom min kropp är förstörd av värk och lite tuffare motion uteslutet.

Jag älskar mjölk men en liter mjölk innehåller 50 gram socker, det kunde man inte tro! Så det gäller att hålla konsumtionen nere. Skinkan man köper är sockersaltad. Socker och fett är bra smakbärare så man får problem när man ska välja produkter.

Nä fan, se nu till att skänka en slant till forskningen inom diabetes så man kan få en ljusare framtid.

Ni kramas väl fortfarande där ute?

måndag, april 07, 2008

Några anekdoter från mitt liv.


På hemmaplan fanns ett dansställe som hette Gruvan, ja vi pratar om Grums nu. Detta var nångång på 70-80 talet. Jag hade upptäckt rusdryckerna och vinglade omkring på dansgolvet och ett tu tre så vart man pissnödig och skulle på toaletten. Herrarnas var det fullt på så jag tänkte smita in på damernas. Väl inkommen där så hör jag en pipig röst säga att "det här är damernas".
Jag fann mig ganska fort och sa tack, men jag dansar inte.

En annan gång på samma plats fast nu på utsidan. Där står jag intet ont anande om att jag har ovänner. Fram kommer en stor killeoch tar ett björngrepp om mig och ska ge mig stryk. Jag var säkert bara 14 då och han gått ur skolan. Han höll på att krama luften ur mig och jag var säker på att nu skulle jag få stryk så det sjöng om det.

Hur det nu än kom sig så ställde jag mig på tå och pussade han på munnen vilket resulterade i att han vart så paff att han slog ut med armarna och jag var fri. Då slogs Grumsrekordet på 100 meter kan jag tala om . Jag sprang och sprang och stannade inte förrän jag var hemma...

Jag har en son...eller iaf hade. När han var runt tre-fyra så skulle vi på nåt galej typ födelsedag eller nåt. Minns inte riktigt men jag sa till honom att gå ut och vänta tills jag bytt om. Han hade redan finkläderna på sig. När jag var klar öppnade jag dörren och såg min grabb stå där lerig upp till halsen... Vet du vad en gris är? frågade jag. Ja, svarade han, barn till ett stort svin. hahahahahaha
Det kommer fler storyn som handlar om mitt liv, men vi börjar
försiktigt med dessa så får vi se sen om ni orkar med mer.

Krama varandra där ute ;-)

Jag är vän med mina tummar.

Glashyllor måttbeställda och inlagda spottar i taket
som skulle ge lite belysning. Så klart var det en
dimbrytare som skulle manövrera den trådlöst

Jag köpte lite mdf och började såga och skruva fast
de i långväggen i vardagsrummet, skåpluckan som
kan fällas ner är både en lucka, en bardisk samt en
strykbräda om man så önskar.


Men det finns de som har dom mitt i handen utan att de egentligen kan göra nåt åt det. De gör allt för att lära sig snickra och skruva eller måla men allt de tar i går åt helsike. T o m när de använder sig av hantverkare så förföljer oturen dom och projekten går åt helsike, eller sitter det i skallen? Maka söker kakasyndromet?

Vad är det som gör att de blir ovän med sina tummar? Pratar inte högerhanden med den vänstra? Jobbar inte hjärnhalvorna mot samma mål. Ja frågorna är säkert fler än svaren men de kommer att göras försök här, i framtiden, för att lösa dessa mysterier.

Mina tummar har blivit formade av min salig far. När jag var yngre så tillät han mig att experimentera och göra saker på egen hand, med hans hand vakande över mig så klart. Jag kände mig trygg med att ha han som mentor. Han tyckte att jag valde rätt bana när jag blev möbelsnickarlärling. Min morfar var det och farfar snickare.

När jag skulle fylla "moppe" så tog han ner mig i källaren och visade en stor hög med mopeddelar isärplockad till minsta beståndsdel. Motorn tömd på olja och kluven så att alla kugg och lameller låg lösa. Han sa, plocka ihop den så är den din för jag har inte tid att hjälpa dig varje gång du kör isönder den. Jag hade knappt suttit på en moped, ännu mindre så förstod jag mig på hur de fungerade. Det gick tre veckor innan jag hade fått den i ordning. Om det inte hade varit för en sak. Jag hade tre skruvar till övers... Förtvivlat så letade jag efter hålen som de skulle passa i men förgäves. Pappa hjälpte mig med slipandet och lackandet av skärmar och tanken. Det var en gammal crescent trampmoped med sachs-motor

Efter ytterligare en vecka tog jag mod till mig och gick till pappa och sa att tyvärr så får jag väl inte mopeden då. Varför då? sa han. Jo, jag har de här tre skruven kvar och jag vet inte vart de ska sitta, sa jag.
De ska inte sitta nånstans, sa han, utan jag bara testade dig om du skulle få ihop den och komma och visa skruvarna för mig.

Gubbj#¤&%} haha. idag kan jag skratta gott åt det och välsignar hans tanke och det sätt han danat mig på. Han gav mig modet att våga prova.
Jag anser att det är han som gett mig tummar som man kan vara vän med.
Du är älskad och saknad kära pappa.
Vila i frid. jim kres

söndag, april 06, 2008

Några sköna vackra fina fula intressanta bilder
som jag tagit med min nya roliga kamera. Ger naturen "fingret"?
Stenbrottet i Halmstad, min kusin Susanne och snoopy.

Ensam är stark!

Snoopy, en skön lirare.

Somnade in i vinter.

yodaaaa



Nu har jag snurrat runt i denna bloggvärld lite och sett en massa skrämmande saker. Bilder på halv/helnakna ungar som oblygt läggs in på en sida, av vad jag tror och önskar, väldigt naiva föräldrar. !!

Undrar om ni bad om lov att lägga in bilderna och förklarade för dom vad som kan hända i värsta fall? Jo att deras liv kommer att exploateras på nätet utan deras kontroll!!
Naket eller inte. Sen så har ni mage att skälla på era barn när de lägger ner för mycket tid på internet, yahoo, spray, msn mm mm mm mm.

Och visst ska det finnas en viss föräldrakontroll tycker jag. För några år sen så bodde jag som inneboende hos en vän som hade sin då 15 åriga dotter boende hos sig vissa veckor. Jag hade tillträde till samtliga rum förutom hennes sovrum vilket var ganska naturligt. En dag så hade hon stängt dörren till vardagsrummet där datorn stod och när jag klev in så flashade hon brösten för fullt i cammen på msn. Jag berättade detta för polarn och det resulterade i att jag blev utkastad. Vari ligger moralen? Ja det vete sjuttsingen men innehållet visar ju iaf på att "lägg dig inte i".

turismen suger!


Grillsäsongen har startat och med den även turistsäsongen. Vilket skrämmer mig lika mycket varje år.
Eftersom jag bor på en camping så är det den värsta årstiden för då börjar man trängas med en massa besserwissrar i nya husvagnar och som inget vet om åretruntboende. Nu kommer snart smogen att ge mig dimsyn ännu en sommar.

Så här är det: Det är Fredag, turisterna kommer med sina dyra fina vagnar, ställer dom på en ledig plats (med el) och börjar att sätta upp eventuellt förtält till vagnen. Man ser snart vilka som varit ute i några år och vilka som är rookies.
(jag och mina vänner sätter oss med öl och ser på eländet och kommenterar gärna högljutt men ger dom aldrig en hjälpande hand.)

Pappan har en öl i handen och tar ut grillen medans mamma går och sköljer färskpotatisen, barnen leker. Det är nu smogen kommer. För jag pratar inte om en familj med grill utan en camping full av gäster som på given signal eldar på med tändvätska och smogen är ett faktum.

När maten är uppäten så är det mannen i "huset" som går och diskar. Det är bara så det är. Mamma har ju så mycket annat att stöka med som bäddning av sängarna mm och barnen ska ju läggas i tid. Och det är vid disken som alla "karlar" nu träffas och pratar husvagn. Skulle man önska, men så är det inte heller. De kommer där med sina nedsänkta blickar och törs inte säga flaska till sin nästa. Vi som bor året runt känner allt och alla på campen tjoar och tjimmar glatt.

Sen börjas det med vodka och wisky och gräl. Fy satan så trött man blir på dom. Fast i många fall slutar det med att nykomlingarna går in i husvagnen för att myggen börjar irritera och släcker ner och börjar älska. Vad hon inte har tänkt på då är att mannen har lyft antennen för att kunna se kvällens match eller deckare medans hon planerat en romantisk kväll med älskog. Det är nu vi andra sitter och myser och ser antennen vaja fram och åter i takt med juckandet.

De andra som inte haft lika kul utan grälat åker oftast tidigt på morgonen så att grannarna inte ska märka det.

Detta, mina kära vänner och o, är återkommande varje helg fram till september.

Lid med mig.

lördag, april 05, 2008

Nu ska oskulden tas!



Mitt första blogginlägg är här!!

Ser fler och fler av mina polare, släkt och även ovänner starta bloggar och jag tänker inte vara sämre.

Senaste nytt är att Färjestad BK inte är med och slåss om Guldet med stort G. Och några andraplatser eller bronsmedaljer finns inte! Detta gläder mig oerhört mycket till mina vänners förtret.

Mina "vänner" förresten? Det enda jag skrivit är att FBK tagit ett välförtjänt sommarlov och nu sitter vid en strand och spelar beachvolleyboll eller liknande. Ja inte sitter de på krogen och hamnar i bråk med myndigheter väl? Jo det var just det som hände när FBK-målvakten hamnade i bråk på en krog på Kungsgatan med sin tränare. Och detta har gjort att det är jag som ses som syndabocken och nu ser man kommentarerna på msn och facebook riktade mot mig och de blir mer och mer personliga(ännu en sak som gör mig glad) och det är ju det här som roar mig oerhört. Man ser snabbt vilka som är ens riktiga vänner och tar den humorn för vad den är och viftar bort den, eller så gör man som andra och sätter det i första rummet och går till personangrepp. Det kommer inte att ske här...

Jag sitter här på min kammare och följer världens gång via min dator och tv (fast inte om radiotjänst läser detta) och irriterar mig på vart vi är på väg. Och nu tar jag mig an detta bloggande för att ge er min vy av saken. Alla saker jag kan komma på att blogga om, kommer jag att blogga om bara jag hittar en åsikt!! Men det betyder inte att jag kommer att sitta här och skriva resten av livet, för lite liv har jag kvar.

Min vy är förresten inte den vackraste, Jag bor bakom en husbil som inte sett vatten på många år, jo vatten har den sett men inte tvål för regnet har stått som spön i snart ett år men det har ju bara gjort att grödan på bilen vuxit. Det är skrämmande att se denna kapitalförstöring bara för att man är lat. Eftersom detta är första gången jag bloggar så hoppas jag att jag lär mig fort hur man hanterar själva den tekniska biten med att sätta in bilder mm. Men det kommer väl.

Må väl alla där ute.
PS. Nu är bloggoskulden tagen. av Jim Krés